Kinesiska alfabetet

Det kinesiska systemet för skrift är i en egentlig mening inte ett alfabete. Här talar man istället om skrifttecken, eller skriftsystem som är uppbygga av logogram. Dessa logogram sägs representera själva betydelsen. Ursprungligen var tecknen bilder och de härmade inte ljud i första hand. En del av tecken var bilder och dessa har fortfarande sin form.
De flesta tecken är uppbyggda av två delar, en så kallad radikal och en kallad fonetikum.

Radikalen är ofta ett tecken i halvformat. Radikalen syftar på syftar på tecknets betydelse. Fonetikum, den andra delen av tecknet, ger en ledning till tecknets uttal.
Endast antalet radikaler är så många som 214 stycken. Lägg därtill fonetikum så kan vi konstatera att det finns en nästintill oändlig mängd tecken. Det lär finnas lexikon med upp till 60000 tecken.

Den som önskar kunna läsa kinesisk litteratur mer eller mindre obehindrat bör ha bemästrat någonstans mellan 4000-5000 tecken.
För överhuvudtaget lyckas ta reda på ett teckens betydelse i ett kinesiskt lexikon behöver man först identifiera radikalen, därefter räknar man antal streck i dess fonetikum.

Den digitala revolutionen
Den digitala revolutionen i Kina lett till att allt fler kineser förlorar förmågan att skriva tecknen för hand. Den yngre generationen glömmer helt enkelt bort hur man skriver tecknen eftersom de använder sig av smarta telefoner, läsplattor och datorer för att skicka sms och e-post. Utarmningen av kunskap om hur de skrivna tecknen ska skrivas för hand sker även hos kineser med högre utbildning som en universitetsexamen. För många är det enda handskrivna – sin namnunderskrift.

I grundskolan
Eleverna i den obligatoriska grundskolan lär sig att skriva tecknen genom mekanisk upprepning. Redan från tidig ålder fylls deras skrivböcker med punkter och streck. Så länge de går i skolan görs även merparten av läxorna med papper och penna. Utanför skolan och skolarbetet använder man sig företrädesvis av datorer, liksom i den högre utbildningen.

Pinyin – det kinsesiska ljudalfabetet
Det kinesiska ljudalfabetet pinyin breder ut sig allt mer. Det aktuella ljudalfabetet har även blivit vanligare inom utbildningen i grundskolan. Pinyin vinner också mark i textböckerna.

Det som skiljer pinyin från det traditionella kinesiska skrivsystemet är att det bygger på det latinska alfabetet. Fast det är kompletterat med speciella streck för att ange kinesiskans ordtoner.

Många ord i kinesiskan är tvåstaviga, formade till ett, av två avgränsade tecken. Då man använder sig av pinyin för att förenkla språket görs isärskrivningar av dessa ord. Vilket leder till mindre positiva konsekvenser då man, när man läser pinyin, inte bara glömmer bort de separata tecknen, utan också vilka två tecken som tillsammans utgör ett ord.